På något konstigt sätt kan jag ändå inte känna mig nöjd eller glad. Kanske för att jag vet att vägen är lång, jag vet inte. Det har samtidigt gått 3 månader sen jag gjorde slut med mitt ex.(efter ett lååångt förhållande) Det känns fortfarande jobbigt. Kanske är det därför jag inte känner mig speciellt lycklig. Det är svårt att förklara men det är som att jag vet att jag inte kommer bli lycklig av bli smal. Självklart kommer livet vara lättare, jag kommer känna mig snyggare och självförtroendet kommer att bli bättre, men ändå..
Jag började inte ta tag i min diet FÖR att det tog slut mellan oss. Jag hade länge tänkt ta tag i det på riktigt men jag hade några viktiga prov jag ville klara av först. Snarare så att det fick mig att börja snabbare. Att jag valde LCHF från början var just för att jag ville ha energi och ork till att plugga som man oftast inte har när man ändrar kostvanor. Därför är jag inte ledsen att jag inte började på det här sättet från början. Det var en mjukstart kan man säga med att äta LCHF och gå på 1 timmas promenader. Nu mera går jag 2 timmar minst.
Åh det är så mycket jag ändrat i mitt liv på dessa 3 månader. Som jag inte ens kunde drömma om för 3 månader och 1 dag sedan. Konstigt det här med livsförändringar. (nu pratar jag inte om dieter)
Jag längtar till den dagen jag känner mig smal och nöjd. Peppkram på er alla som kämpar.
